Känns som att det är det enda jag tjatar om. Hur fort tiden går. Försöker, försöker och
F Ö R S Ö K E R njuta av nuet och inte sörja tid som gått eller bara se fram mot den tid som kommer. Bara vara nu. Inte lätt för mig. Vår lille prins blev sex månader i onsdags. Ett halvår. "Idag fyller lillebror ett halvt finger" sa jag till storasyster. Och kände genast att jag gjorde honom större än vad han är, min lilla bebis. Han börjar visa tendenser till att dra upp knäna under magen och gunga lite. Min spontana reaktion blir "Nej!!!". Nu måste jag skärpa mig. Han kommer att börja krypa. Han kommer att börja gå. Han kommer att växa ur min famn och det är inget jag kan göra åt saken. Minns inte att det var lika jobbigt med vår stora tjej...
Så går mina funderingar lite varje dag. Och så pussar jag lite extra på de goa kinderna och biter lite i de härliga knubbiga låren. Gör munpruttar mot hans mage så att han kiknar. Bebisgos... Snälla, snälla, snälla - ta inte slut så fort.
Jag minns att jag njöt så våldsamt av EmmaLis bäbi-tid att jag kände att jag var helt i fas faktiskt. Med Milla däremot... jisses. Hon fyller tre i januari och jag har typ missat ett år eller så.
SvaraRaderaMedan hon å ena sidan är min lilla alltid så är hon å andra sidan liksom äldre än Emmi vid samma ålder. ELi har alltid varit lillgammal och klok och nu har Millan kommit ikapp. Hon kan så jäkla mycket och det är lätt att glömma att hon faktiskt inte ens fyllt tre år än!
Kramar!! Och du, njut lite <3 försök iaf!
Ja, det är väl så här med tvåan antar jag... Inbillar mig att tjejer är tidigare än killar på mycket så jag glädjer mig åt att han T ex fortfarande inte sitter. Alice var ju supertidig med allt, henne var ju allt så spännande med och jag såg alltid fram mot varje ny grej hon kunde. Hon rullade åt båda håll vid strax över tre månader och när Aston gjorde det samma vid fyra månader var det liksom "nej!!!". Jobbar hårt på min inställning nu, måste njuta av stunden istället för att gräma mig över tidens gång.
SvaraRaderaTack för ditt pepp!!!